Maten vi äter består av olika delar, som kolhydrat, fett, vatten och protein. Proteinerna kan inte tas upp av kroppen som de är, utan bryts ner till mindre och mindre delar. Först till mindre proteinfragment, peptider. Peptiderna bryts sedan vidare ner till aminosyror, som cellerna kan nyttiggöra sig. För att vi skall kunna bryta ner proteiner och peptider behöver vi inte bara magsyra och hjälp av tarmens alla bakterier. Vi behöver även enzymer som hjälper till att spjälka maten. Det finns mängder av olika enzymer som alla har olika uppgifter i kroppen och som går in på olika ställen för att t.ex. spjälka en peptid vidare ner till aminosyror. Mer om vår matsmältning finner du här. Ett litet gen-fel kan göra att ett enzym inte blir funktionellt eller bildas i tillräckliga mängder. Då får vi en enzymdefekt, och resultatet kan bli att vi inte klarar av att fullständigt bryta ner vissa peptider. I några fall gör detta inte så mycket, på sin höjd ger det magbesvär. Bland de peptider som bildas då proteiner i mjöl och mjölk bryts ner finns några som påverkar både kropp och psyke. Om dessa peptider inte bryts ner till aminosyror, utan blir kvar i kroppen, orsakar de större problem än bara magbesvär. När kroppen reagerar fysiskt och psykiskt på maten vi äter kallar vi det protein-intolerans. Turligt nog är det en relativt lätt diagnos att ställa och man kan få symptomlindring med hjälp av diet och eventuellt ett särskillt enzymtillskott.

Psykiska störningar förknippade med protein-intolerans

Några allvarliga psykiska störningar, som schizofreni och autism, är ärftliga, de förekommer mer i vissa familjer. De har alltså en genetisk orsak. Vi tror att denna orsak helt eller delvis är proteinintolerans. I en familj där dessa sjukdommer förekommer bör man därför lämna ett urinprov redan när barnen är små, gärna innan symptom visar sig, och kontrollera om barnen är proteinintoleranta. Är det fallet, kommer livet snart att få en betydligt bättre kvalitet, då det är lätt att ta bort grundorsaken! Har man länge ätit proteiner, som man inte kan bryta ner, kan det ge bestående hjärnskador, varför det är viktigt att diagnosen ställs så tidigt i livet som möjligt. Sedan de uppseendeväckande resultaten med dietförsök på autistiska barn i Norge på 80-talet, har ständigt nya forskningsresultat visat betydelsen av diet för patienter med autism-spektrum störningar.

Sedan kan givetvis dessa enzymdefekter även på sikt ge fysiska besvär. Idag skrivs mycket om kopplingen mellan gluten/kasein och autoimmuna sjukdomar som Hashimotos och MS.

Enligt Autism Research Institute, USA, mår minst 2/3 av alla autister bättre på GFCF-diet (glutenfri-caseinfri-diet). Eftersom dessa diagnoser ställs utifrån symptom och inte orsak, kommer det finnas autister som inte har enzymdefekter utan kanske istället har en förlossningsskada, samt schizofrena som kanske fått en hjärnskada i en olycka.

Exakt vilka symptom en enzymdefekt ger, beror på vilken av kroppens alla enzymer som det är fel på, samt hur väl andra delar av kroppen klarar att kompensera för felet. Många med lätta störningar som Asperger, ADHD eller koncentrationsstörningar berättar att de får en lättare vardag med diet; bättre fokus, bättre relationer och mindre inlärningsproblem. Sedan kan det vara skönt att förstå varför man mår dåligt ibland: Har man blivit 'förgiftad' av maten förblir man påverkad några dagar efteråt. Man är inte en dålig människa som borde skärpa till sig, utan man behöver rensa ur giftarna från kroppen med rätt mat och eventuellt äta lite extra enzymer ett tag.

Flera med nevrotiska besvär som ångest och depression har upplevt positiva resultat av att gå på diet. Ångesten försvinner, man upplever människorna runt sig som mer vänliga, livet blir lättare och gladare. Dieten kan göra att paranoida tankar och tvångstanker försvinner, ätstörningar blir hanterliga, och tankarna på självmord kan blekna. Flera och flera rapporterar också att demens kan försvinna med en gluten- och kaseinfri diet.

Beroende på hur svåra symptom man har, kan man givetvis ifrågasätta om det är värt att gå en en strikt diet. Ett förslag är att man - eventuellt efter att ha fått ett positivt svar på urinprovet - provar en strikt diet i 1-3 månader, så man känner hur livet kan vara när man inte ständigt tillför ämnen kroppen inte tål. Observera att man kan få abstinenssymptom första tiden och må sämre ett tag. Normalt handlar det om ett par veckor där man gradvis mår sämre för att sedan långsamt bli bättre. De flesta vill efter en månad se en förbättring. Märks ingen ändring efter 3 månader är det tveksamt om diet hjälper. Undantaget verkar vara schizofreni där det tar längre tid. Beroende på hur man upplever skillnaden kan man självklart välja att leva som normalt med lättare neurotiska besvär framför att krångla till det med diet. Fast det är värt att testa diet under några veckor för att uppleva skillnaden! Livet är mycket roligare i färg!