Flest och bäst undersökningar runt proteinintolerans och psykiatriska syndrom är gjorda på barn med autism-spektrumtillstånd, ASD. De första kost-försöken på autister genomfördes i Norge på tidigt 80-tal med mycket tydliga resultat. Man hittade peptider av kasein och gluten i urin innan dietförsöket, och kunde mäta hur peptidnivåerna sjönk under studien. Barnen gick på diet i 2 år och blev hela tiden bättre.

Denna banbrytande forskning har fått flera efterföljare i andra länder, numera

är därför rekommendationerna från de stora intresseorganisationerna att alla autister bör försöka dietbehandling, då detta hjälper det stora flertalet barn. Tyvärr är inte alla läkare övertygade och ordinerar därför inte diet till denna patientkategori. Debatten går kring hurvida de vetenskapliga försöken är tillräckligt stora och välkontrollerade. I många studier har barnen gått på en diet där man inte konsekvent har uteslutit kasein och gluten och där uppföljningstiden har varit väldig kort. Därför blir resultaten inte entydiga. Autism är en mycket allvarlig sjukdom och det tar tid för dessa barn att bli friska. Barnen bör försöka en strikt diet i 3 månader innan man ser om den har effekt och dieten bör startas så tidigt som möjligt, annars är risken stor att hjärnan skadas.

Vid Asperger och vid autismspektrumtillstånd av lättare grad verkar man se effekt av diet snabbare, redan efter några veckor.

För många kan det åtminstone i en övergångsfas vara viktigt med en striktare diet, och även hjälp med svampinfektioner och att etablera en sund tarmflora igen.

Enzymer ersätter inte diet i dag, men kan för några vara ett viktigt komplement då det bidrar till att ta bort de sista rester av peptider.

Några You-Tube klipp om autism:

Jørgen Klaveness - Om sin autistiske sönn og kostholdet som endret alt

Some Parents Don't Get It-Gluten and Autistic Spectrum

Vetenskapliga referenser

"Probable etiology and possible treatment of childhood autism", KL Reichelt, AM Knivsberg, G Lind and M Nødland, Brain Dysfunct, 4, 308-319, 1991

Økt mengde av enkelte peptider i urin hos barn med autistiske syndromer kan indikere at den genetiske predisposisjonen kan være en peptidase-defekt. Ut fra utskilt mengde peptider og respons på diett, vil man tro at casein og gluten er årsaksfaktorer. Dette bekreftes ved at IgA verdier ofte er øket mot disse proteinene. Det er også funnet bovine cm i urin og dialysevæske. Mer enn 2 års oppfølging av to grupper barn på diett, viser en fortsatt bedring for de som fortsetter å følge dietten, mens de som har forlatt dietten har hatt en markert tilbakegang.

"The ScanBrit randomised, controlled, single-blind study of a gluten- and casein-free dietary intervention for children with autism spectrum disorders", Paul Whiteley, Demetrious Haracopos, Ann-Mari Knivsberg, Karl Ludvig Reichelt, Sarah Parlar, Judith Jacobsen, Anders Seim, Lennart Pedersen, Maja Schondel, Paul Shattock, Nutritional Neuroscience,Volume: 13 Issue: 2, Apr 2010, pp. 87 - 100,

There is increasing interest in the use of gluten- and casein-free diets for children with autism spectrum disorders (ASDs). We report results from a two-stage, 24-month, randomised, controlled trial incorporating an adaptive 'catch-up' design and interim analysis. Stage 1 of the trial saw 72 Danish children (aged 4 years to 10 years 11 months) assigned to diet (A) or non-diet (B) groups by stratified randomisation. Participants were tested at baseline, 8, and 12 months. Based on per protocol repeated measures analysis, data for 26 diet children and 29 controls were available at 12 months. At this point, there was a significant improvement to mean diet group scores (time*treatment interaction) on sub-domains of ADOS, GARS and ADHD-IV measures. Multiple scenario analysis based on inter- and intra-group comparisons showed some evidence of sustained clinical group improvements after 24 months although possibly indicative of a plateau effect for intervention. Our results suggest that dietary intervention may positively affect developmental outcome for some children diagnosed with ASD. In the absence of a placebo condition to the current investigation.

"Effectiveness of the gluten-free, casein-free diet for children diagnosed with autism spectrum disorder: Based on parental report", Christine M. Pennesi; Laura Cousino Klein, Nutritional Neuroscience, Volume 15 Issue 2 (March 2012), pp. 85-91

Studies on the gluten-free and/or casein-free (GFCF) dietary intervention for children with autism spectrum disorders (ASDs) suggest that some children may positively respond to implementation of the dietary intervention. Other research suggests that children diagnosed with ASD can be classified into subpopulations based on various factors, including gastrointestinal (GI) abnormalities and immune function.

Goodwin MS, et al. “Malabsorption and Cerebral Dysfunction.” Journal of Autism & Childhood Schizophrenia. 1971;1:48-62.

Reichelt KL, et al. “Childhood Autism: A Complex Disorder.” Biological Psychiatry. 1986 Nov;21(13):1279-90.

Shattock P, Lowdon G. “Proteins, Peptides and Autism: Part 2: Implications for the Education and Care of People with Autism.” Brain

Dysfunction. 1991;4: 323-334.

Knivsberg AM, et al. “Autistic Syndromes and Diet: A Follow-up Study.” Scandinavian Journal of Educational Research 1995; 39:

223-236.

Cade R, et al. “Autism and Schizophrenia: Intestinal Disorders.” Nutr Neurosci. 2000; 3, 57–72.

Knivsberg AM, et al. “A Randomised, Controlled Study of Dietary Intervention in Autistic Syndromes.” Nutritional Neuroscience. 2002

Sep; 5(4):251-61.

Lucarelli S, et al. “Food Allergy and Infantile Autism.” Panminerva Medica. 1995 Sep;37(3):137- 41.

Jyonouchi H, et al. “Evaluation of an Association Between Gastrointestinal Symptoms and Cytokine Production Against Common

Dietary Proteins in Children with Autism Spectrum Disorders.” Journal of Pediatrics. 2005 May;146(5):605-10.

Jyonouchi H, et al. “Dysregulated Innate Immune Responses in Young Children with Autism Spectrum Disorders: Their Relationship to

Gastrointestinal Symptoms and Dietary Intervention.”Neuropsychobiology. 2005;51(2):77-85.